Uncategorized

..när ngn stjäl orden o bygger nytt i en annan ordföljd… du greppar tag i det som var men når inte riktigt fram för dom var inte dina, du bara lånade dom…för att visa med dina bara händer att du kan oxå lägga ut dom i rätt ordning… intrånget görs utan vetskap..utan nåd o du förintar dig själv för det som är använt går inte att bygga upp igen..förbrukat, solkat.. inte ditt längre…paradoxen..inte mitt men ändå i mig jag ville men hann inte…någon annan var före… medan du tänker..vilar…sparar dom till just det tillfället..o så försvinner dom mellan dina fingrar o plötsligt hänger dom framför dig…det var ju det jag ville skriva…

Standard